sadface
Har som sagt haft en heelt fantastisk helg!
OCH var även en sväng hos farfar nu ikväll, den som verkligen får mig att känna mig speciell, som får mig att känna mig mer bäst än vad jag egentligen är ;) (knappt möjligt men han grejar det)
Självförtroendet var över toppen men nu bara tippade det över...
Tänk den dagen farfar inte längre finns vid min sida, hur kommer jag då klara mig? vem ska jag då gå till när jag behöver honom som mest? vem ska jag då gå till när jag lyckats med något inom innebandyn? vem ska jag då gå till när jag tvekar på innebandyn? vem ska jag då gå till när jag känner mig överlycklig? Vem ska jag då gå till när jag måste få prata med någon? Vem ska jag då gå till när jag bara behöver komma hemifrån? Vem ska jag då gå till efter en värdelös dag? Vem ska jag då gå till om jag bara behöver ha någon att umgås med?
Borde verkligen inte tänka så här, men kan inte låta bli.. Jag måste förbereda mig, det kan hända imorgon eller om 10 år.. Ingen vet, men jag måste vara förberedd oavsett!
kommer inte klara att förlora den som betyder absolut mest för mig, men jag kommer aldrig ge upp, jag ska fortsätta kämpa, för jag vet att det är det han skulle vilja!
sitter bara och gråter, vet inte vart jag ska ta vägen!
egentligen inte bara över detta, men tänker inte dra upp mer... Klarar inte det just nu..
Och vad som än händer hur mycket jag än behöver dig så antar jag att jag får skylla mig själv(även fast jag inte gjort något) om du då inte finns där för mig. Men jag har lovat att alltid finnas där för dig, det gör jag fortfarande och jag älskar dig!
Kommentarer
Trackback
